Krka Nationalpark

Vi ställer in gps:en på Skradin. Såg ut som det fanns en Camping där. Därifrån kan man tydligen åka båt till Vattenfallen i Krka Nationalpark.

Börjar åka och bestämmer oss för kustvägen som är lite mindre, men vi tror att den är mysigare.

Den var fin, men mycket trafik och en husbil före som troligtvis inte gick fortare än 48 km/tim ;( Vi stannade några gånger för att ge husbilen försprång, men kom ifatt den hela tiden. Efter Senj har vi tröttnat och åker mot A1 för att åka större väg. Kartläsaren (typ jag) hade inte kollat kartan riktigt.

Återigen hamnar vi på krokiga upp och ner vägar runt bergen.

Till slut kommer vi ut på A1 och rullar på bra. Vi börjar mata på med milen. Gissa vad? Vi kommer ifatt den där långsamma husbilen igen. Nu kan vi med glädje köra om den med ett leende på läpparna på motorvägen.

När vi kommer till Skradin är det hysteriskt mycket folk och Campingen vi ställt in fanns inte på den adressen och vips så har vi åkt förbi Skradin. Rullar vidare och NEJ…inte nu igen…

Åker kringelikrokiga vägar och vet inte var vi kommer att hamna. Kartläsaren börjar bli lite desperat och vill stanna på första bästa ställe. Vi stannar och precis där ligger en Camping. När det var för sent såg vi att det låg två Campingar mitt i ingenstans.

Vi tar in på den vi parkerat vid, Camping Auto Camp Krka…garvar och undrar var vi hamnat.

Tar fram gps:en och kollar hur långt det är till Vattenfallen. Ser ut som 6,5 km och det går inte att åka hela vägen fram så vi bestämmer oss att springa (jogga) dit.

Vägen var inte jätterolig och spikrak (helt plötsligt) och vi trodde nog inte att detta var en vätskekontroll så vi sprang vidare.

När vi kom fram fick vi en överraskning. Det är så kul när man får mer än man förväntat sig.

Synd att vi inte kan delge känslan när vi gick runt här. Det var väl värt besöket och så fick vi röra på oss också.