Vi har bestämt oss för att köra mellan Conegliano och Valdobbiadene där jag hört att vinvägen ska gå. osäker om vi är på rätt väg, men vi passerar flera vinstockar och wineshops.

Hela området andas vin och Prosecco. Vini dei Colli är namnet på italienska och området här finns med på Unsecos världsarvslista sedan 2019.

Valdobbiadene är typ huvudstaden av Prosecco.

Vi stannar till på en wineshop som dök upp i mitt flöde när jag googlade runt.

Min uppgift var att testa innan vi köpte. Mannen är chaufför. Vi köpte Prosecco och rullade vidare.

Åker mot Camping Lago di Lago. Lugn och stillsam plats vid en liten sjö. Kändes lite som någon glömt bort platsen eller att pengar för renovering tagit slut, men vi trivdes bra.

Båda nätter hade vi riktigt oväder med åska, ösregn och storm. Vi har tack och lov lärt oss att alltid dra in markisen på kvällen. Visst har vi haft oväder hemma, men här i bergen var det något helt annat. Första natten såg vi att grannarna hängde i markisen (som jag tror att de hade problem med senare) De kunde troligtvis inte dra in den för de hade fullt sjå att hålla i den. Folk sprang runt mitt i natten och jagade sina prylar som flög runt. Blixtrarna lös upp hela området och det var läskigt och magiskt på samma gång. Dagen efter låg det massvis med nedfallna grenar och träd, så vi var glada att vi klarade oss.

När vi åker vidare tar vi en annan väg. Fråga inte var vi åkte för vi har ingen aning, men vackert var det. Lo

Vi såg att väggarna har fått en del skrapsår, men vi klarade oss bra.

Det börjar ösregna och kommer ett plötsligt skyfall. Ett sånt som jag tror bara kan hända här i bergen. Vi ser ingenting, men kan ju inte stanna på en smal väg i starkt motlut, för då tar vi oss inte upp igen. Ok, hjärtat i halsgropen igen… Vi kommer så småningom till en knepig korsning i motlut med stopplikt när det spann rejält och då blir man rätt maktlös. Mannen löste problemet och vägarna torkade sedan upp snabbt och vi andades ut. Det gick bra den här gången också.

Vi har ställt in höjd och bredd i GPS:en och den börjar varna, men vi vet inte för vad.

Vi lyckas i alla fall vända. (Vägen till höger fick man inte svänga in på.) Där fanns en bra möjlighet att stanna till och insupa atmosfären (och ta några bilder) Vilken otroligt häftig miljö. Jag kan förstå att området hamnat på UNESCOs världsarvslistan.

Till slut tröttnar vi (i vanlig ordning) på krokiga vägar upp och ner även om vyn är fantastiskt och bestämmer oss för att följa GPS:en som vill åka större vägar.

Glada och lyckliga med fina minnen och en del Prosecco i husbilen rullar vi vidare mot Rödvinslandet Valpolicella.

Om det blir något rödvin? Det kommer i nästa inlägg.