Bisonfarmen i Gate utanför Hjo

Mannen fick en helg på Bisonfarmen i Gate i 60-årspresent och så här var det.

Vi kom fram på fredagskvällen och parkerade på ställplatsen bredvid syster och svåger.

På ställplatsen finns allt man kan önska och lite till

När vi satt och åt frukost kom helt plötsligt hela bisonflocken ner framför våran husbil. Hur läckert som helst. De är så stora och mäktiga, men hörs knappt. Ibland mullrar någon av djuren till lite.

Bisonsafari

Det roligaste med sådana här turer är oftast och även här, entusiasm från guiden. Det är alltid svårt att dela med sig och bör upplevas. Vi fick veta att familjen började med 2 bison på gården och det är rätt svårt att förstå när man står här på en vagn mitt i hagen med bison åt alla håll. Bisongate har nu Sveriges största bisonbesättning. I den här hagen var det avelsdjur. Ägaren har åkt till Belgien och köpt 2 hanar. Dessa hanar fanns också i hagen och fått namnen Piff och Puff. Det var roligt att se att kalvarna följde deras mammor. Tidigare föddes trillingar som är väldigt ovanligt och mamman tar bara hand om en, så det andra två blev matade med nappflaska och är lite ”tamare” än andra.

Gammeltanten har koll på oss

Djuren är vilda och vi fick tydliga instruktioner att inte hålla ut händer, men det fanns löv så vi fick mata de och de verkade gilla dessa.

Oooops
Eftermiddagsvila
Vissa ville inte flytta på sig utan låg mitt i vägen
Minstingen som är 3 veckor

Övriga djur på gården

Övrigt på gården

Gårdsbutiken och Restaurang

Slakt och köttet

All slakt sker på gården och på så sätt undviker djuren stressen med transporter. Allt kött från gården säljs i deras egen gårdsbutik eller serveras i Restaurangen. Det går alltså inte att köpa någon annanstans.

Restaurangen

Vi blev väldigt trevligt bemötta och åt en bisonburgare. Oj, vad gott det var. Kocken gör även egna riktigt goda såser. Vet inte hur det gick till men hela sällskapet glömde helt att fotografera maten.

Kvällsutsikten

Så häftigt att sitta i husbilen när det börjar mörkna och se detta.

På hemsidan kan man läsa att deras mål är att besökare och gäster ska åka härifrån med fina minnen och härliga upplevelser. Det är verkligen så vi känner när vi lämnar platsen.

Vi har även handlat en del i gårdsbutiken, så vi kan njuta av det goda köttet igen när vi kommit hem till höstens middagar.

Ännu en gång upplever vi att vi är lyckligt lottade som får uppleva så mycket med husbilsresor.

Kommer vi att återkomma? Absolut!

Extra tack till Carina och Thomas!

Digeröleden i Högbobruk – ”Den hemliga leden”

Det är svårt att hitta information om den här leden. Sökte innan på nätet och på leder i Högbobruk och även på Startplatsen för Trailleder var det tomt och ingen information. Vi hittade ändå skylten vid Ställplatsen, så vi beslutade att testa den.

Det var bitvis dåligt skyltat, men vi förstod att vi skulle följa Gästrikeleden. Här möter man inte många, kanske för att den är svår att hitta eller kan det vara att den är lite längre än andra leder.

När man ska ta sig ut på Digerön, så får man ta flotten. Det gör turen extra rolig.

Våran runda

Vi missade att springa runt sjön på tillbakavägen, men det blev ändå 13,2km i härlig natur.

Vi har kört rundan 2 gånger nu och andra gången förlängde vi rundan med några km. För övrigt sprang jag i ett jordgetingbo på Digerön och fick stick i rumpan och på vaden. Aaaj, vad ont det gjorde.

Det är en trevlig runda, som vi troligtvis kommer att springa på igen.

Hemsö Fästning

Vi ställer in GPS:en, men åker inte alls den vägen som Hemsö Fästning beskriver på hemsidan. Troligtvis vill inte bönderna ha massa turister irrandes här, men det var en fin tur.

Färjan över till Hemsö

Till Hemsö går ”vägen” över vattnet, så det är färja som gäller. När vi kom fram var det lunchtid, så vi fick vänta lite, men vad gör väl det. Vi har ju ingen tid att passa.

Snygg ”tavla”

Hemsö Fästning

Hämsö Fästning var en gång en av Sveriges hemligaste militära anläggningar. Utländska medborgare var förbjudna att landstiga på ön fram till 1990-talet. Hemsö Fästning är sedan 1998 ett Statligt byggnadsminne och en del av vårt gemensamma kulturarv.

Anläggningen rymmer en personalstyrka på 320 personer och var då den byggdes tänkt att klara ett kärnvapenanfall samt kunna vara självförsörjande i 90 dagar. Det finns Kök, vatten- och luftrening, matsalar, förråd, logement, dieselverk, sjukvårdssal och rum för stabsfunktioner och eldledning som ska klara 90 dagar.

Vi bokar en guidad tur så vi får besöka anläggningen under jorden. Det är ju extra roligt när någon även kan berätta vad som hänt här.

Ingången
Utgången

Under jord

Jag kan tyvärr inte återberätta allt som vi fick höra, utan rekommenderar en tur här istället.

Här kommer i alla fall några bilder om hur det såg ut.

Och lite annat som jag tyckte stack ut

Restaurangen

Efter guidningen kommer vi till Restaurangen och här lyxar vi till med en räkmacka med utsikt. Har hört att Buffén ska vara bra här och den såg också trevlig ut. Inte alls en turistfälla som man skulle kunna tro.

Rökta räkor på spettet

Kommer vi att besöka platsen igen? Troligtvis inte, även om det var intressant, så har vi sett det nu.