Etikett: Husbil

Vi hade en plan med denna semester och det var att bestiga Kebnekaise. Eftersom vädret kan vara väldigt besvärligt runt Keb, så har Vi sagt att då struntar Vi i det. Vi har följt vädret och insett att snö, blåst och minusgrader inte känns aktuellt.

Nu blev det ändå så att Vi åker till Nikkaluokta och tittar när Vi är så nära. Vi parkerar husbilen på långtidsparkeringen och är väl medvetna om att morgondagen kommer att bjuda på regn hela dagen, men Vi har ingen brådska. Vi kan sitta i husbilen och lyssna på ljudbok och starta vandringen till Kebnekaise fjällstation dagen efter. Just nu är det 17 grader här i Nikkaluokta, men på toppen snöar det. Jag blir rädd när jag hör helikoptern flera gånger, men får höra att några tar helikoptern till och/eller från fjällstationen för att slippa ”transportsträckan” på 19km.

Vi går till fjällstationen här på Nikkaluokta och ser oss omkring. Det är många som kommer tillbaka nu på eftermiddagen efter sin tur.

Vi dubbelkollar våra ryggsäckar så Vi fått med oss allt. Det verkar så, så Vi kan inte skylla på att Vi glömt något.

Vädret ser inte alls lovande ut. Vi inser att det inte kommer att bli någon njutarpromenad utan pannbensslit även till Fjällstationen. Kommer Vi att klara detta? Har inte varit så här väderberoende sedan Vasaloppet, kanske inte ens då. Då hade man ju i alla fall kontroller efter vägen.

Blir inte tryggare av att läsa detta på vädersidor

Det mest fascinerande med Kebnekaise är hur det fungerar som ett väderlaboratorium i miniatyr. När du startar din vandring befinner du dig i ett klimat, och när du når toppen är du i ett helt annat, arktiskt klimat. En grundläggande tumregel inom meteorologin är att temperaturen sjunker med cirka 0,6 till 1,0 grader för varje 100 meter du stiger. Om det är 15 grader vid fjällstationen (ca 700 meter över havet) kan du teoretiskt förvänta dig en temperatur runt 1-2 plusgrader på Sydtoppen (ca 2100 meter). Helt plötsligt är nollstrecket väldigt nära!

Vandring mot Kebnekaise Fjällstation

Vi gör ett försök ändå. Vi lämnar tryggheten och husbilen i Nikkaluokta och startar vandringen kl. 06:30 och det är 9 grader.

Alltid så många val, men Vi trampar på.

Efter 5,6 km kan man välja att åka båt, vilken Vi gör. Det är en jättefin tur på Laddjujarvi.

Våra ryggsäckar vägde 12,5 resp. 13 kg. Det blir en påfrestning på kroppen att gå med ryggsäck.

Det är en väldigt vacker natur och Vi hade grym tur med vädret, 12 grader och sol moln och lätt vind som höll myggen borta.

Till slut kommer Vi fram till Kebnekaises Fjällstation. Hit går inga bilar utan mycket fraktas hit under vintern när man kan frakta med skoter och slippa helikopterfrakt.

Vi är glada när Vi ser Fjällstationen Kebnekaise.

Vi hittar en dunge och sätter upp vårat tält. Kanske inte en drömplats. Vi var långt ifrån ensamma och det stod tält överallt.

Restaurangen

Våran plan var att ta något att äta i Restaurangen. Vi hade inte läst på utan här var det 3 rätters med tre olika sittningar. Vi hade tur att det fanns plats kvar på första sittningen 17:30.

Vi fick stora förväntningar. Det här är nog något extra och inget ställe man äter hamburgare på. Till förrätt fick Vi Grön Ärtsoppa. En av våra favoriter som Vi ofta lagar hemma. Om Vi ska vara ärliga så gör Vi Grön ärtsoppa bättre. Den här smakade ingenting. Fjällröding som är så gott… Den fungerade och fick lite smak när Vi tillsatte salt själva. Purén till var någon smaklös gröt. Efterrätten enbärspannacotta smakade ok. När man rört sig en hel dag brukar allt smaka bra, men tyvärr smakade maten ingenting.

Vi visste att Vi hade morgondagen på oss att gå upp för Kebnekaise om Vi inte vill gå i ösregnet som ska komma på fredagen. Egentligen hade Vi nog behövt vila en dag, men Vi kör tänkte Vi. Det skulle vara sol på toppen mellan 9-12. Blir tajt, men om Vi går kl 4:00 sa Vi.

Sova i tält, vilken utmaning

Vi lägger oss någonstans vid 19-19:30 tiden. Oj, vad ojämt det var och trångt. Vi kanar nedåt i sovsäcken. Jisses, men Vi garvar och tycker det är lite roligt. Vi vill ju i alla fall ligga med huvudet högst. Jag hade tänkt ta en påse med kläder som kudde, men glömde. Den kraftansträngningen att hämta den påsen som stod i ”förtältet” orkade jag inte. På natten är det 4-5grader och svinkallt. Det är ljust (midnattssolen) och om man ska täcka ögonen med sovsäcken, så kan man inte andas för då hamnar den även på näsan. Om man ligger på sidan och vänder på sig hamnar luvan på sovsäcken över ansiktet. Jag vaknade i ren panik att mina armar satt fast, visst ja armarna var i sovsäcken. Nästa stund hade händerna somnat för att man låg på dom. Så är var det ju det där med att bo nära andra tältande personer som glömt att alla hör vad de säger. Vi vaknade flera gånger och tittade på varandra och skrattade.

När Vi tittade på varandra och klockan var 4, så sa Vi båda -”Ska Vi skita i det här och ta helikoptern tillbaka till Nikkaluokta.”

Osäker hur det gick till, men 05:30 började Vi knata mot Kebnekaises topp. Det är en trevlig tur och alla man träffar på vägen är så glada och trevliga. När Vi kommit knappt halvvägs så kände Vi att Nää, Vi ska ju tillbaka också. Rullbomannen kände av sin gamla skada., så det är inte värt det. Han har gått den här sträckan upp till toppen tidigare och vet vad som väntar. Att gå nedåt är ju värre än uppför. Särskilt när det är ett stup på ena sidan. Vi har ju värsta biten framför oss. Vi vände helt enkelt. Ändå är Vi nöjda över vad Vi upplevde.

Såg detta på anslagstavlan när Vi kom tillbaka.

Vi packade ihop tält, sovsäckar och liggunderlag. Det tar ju en liten stund.

Nu började Vi bli hungriga och testar lunchen. Det är torsdag och då serveras ärtsoppa med bröd och pannkaka. Vi ser inget bröd, men tar ärtsoppa. Hårda ärtor och ingen smak. När Vi ätit upp ärtsoppan kommer brödet in. Vi tar bröd men det finns inget smör. När jag hämtar pannkakan så hör jag att någon frågar efter smör så det kommer nog också ut. Pannkakan smakade ingenting, men hallonsylten och blåbärssylten var ok. Tråkigt när de skapar stora förväntningar på maten som de inte kan hålla. Kryddor och saltet var nog slut.

Vi bokar helikopter till Nikkaluokta. Det är ju inte alltid man får flyga helikopter. Ingen av oss hade gjort det tidigare. Helikoptern tar ca: 7-8 minuter och vandringen är 19km lång och ryggsäcken tung. Lätt val! Ibland får det svida i plånboken.

Vi har trots allt vandrat 8 timmar och 40 minuter av dessa 5 timmar och 10 minuter med tung ryggsäck. Sedan alla promenader till Fjällstationen och till och från helikoptern. Totalt drygt 55.000 steg.

Ändå är Vi osäkra om utmaningen att bo i tält ändå var större.

Skönt att vara tillbaka i husbilen i Nikkaluokta. Gissa om det var skönt med en dusch och bastu?