Varför gick vi 2 mil och sov ute?

Gick vi vilse och tappade nyckeln till husbilen? Nej, det var ett planerat ”äventyr”.

Vi har länge pratat om Kebnekaise. Kent har varit där 2 gånger men inte Anette. Hur är det att gå med tung packning? Hur är det att sova ute under bar himmel? Det ville vi ta reda på. Förra veckan köpte vi sovsäck och liggunderlag. Vi packade ryggsäckarna och tog husbilen till en av våra favoritplatser, Kilsbergen (utanför Örebro).

Dammen

Vi parkerade vid Dammen och vandrade runt Falkasjön.

Falkasjön
Bävrarna har jobbat bra

Vi vandrade mot Ånnaboda och Mattsabacken. Där vek vi in på Bergslagsleden.

Ö Ånnabodasjön
Göljaren

Vi hade gått om tid och tog det väldigt lugnt. (Anette skulle ju gå in ny vandrarkängorna). Vi stannade vid sjön Göljaren och drack kaffe.

Vi gick Vintergatan och stannade efter 1 mil på platsen vi tänkt oss, Gårdsjön. Här finns vindskydd och en värmestuga. Vi släppte ut en fjäril i det fria och städade ur vindskyddet och gjorde oss hemmastadda.

Försöker att leva i nuet

Vi kokar kaffe, badar och grillar kvällsmat. Sedan väntar vi och väntar…på att vi ska ”få” gå och lägga oss. Hur länge kan man sitta och titta på naturen och elden?

När klockan är runt 8 kan vi inte hålla oss längre, kryper ner i sovsäcken, men det är ju inte så lätt att sova. Så småningom sover vi gott, även om vi båda vaknade till ett antal gånger under natten. 06:20 går Kent upp och tänder brasan och kokar kaffe. Anette får frukost på sängen.

God morgon
Soluppgången vid Gårdsjön

Vid 8-tiden känner vi oss nöjda och börjar traska hemåt.

Sverige är fantastiskt vackert!

Efter 2 mils vandring och Anettes första natt ute i naturen så är vi trötta och nöjda och nu kommer ju tanken…ska vi köpa ett tält som man lätt kan bära med sig? Det kan nog bli flera turer framöver.

Barsta – Smultronställe vid Höga Kusten

Vill dela med oss av ett av många smultronställen vid Höga Kusten.

Barsta Hamns Camping

Efter att ha passerat fantastiska vyer kommer vi fram till Barsta Camping och först undrar vi vart vi hamnat. Vi parkerar och går in i ett hus som ser ut att vara Receptionen, men hittar ingen personal. Till slut ringer vi telefonnumret som står på dörren och det dyker upp en lugn ”snubbe” med en hund. Genast känner vi semesterlunken och undrar varför vi har så bråttom och måste ta livet så allvarligt. Det är ju det här vi söker 🙂 Vi lyckades få en plats och det visade sig att det blev en vinstlott.

Barsta Kapell

På höjden ovanför finns ett pittoreskt Kapell från 1650 talet och det enda som bevarats i sitt ursprungliga skick. Vi fick t.o.m se ett brudpar där en dag.

Restaurang Skutskepparen

Restaurang Skutskepparen

Så hade vi ett ”eget kök” eller i alla fall en restaurang med riktigt bra mat och trevlig personal. Här frossade vi i närodlade mat och dryck från trakten.

Rotsidan

På promenad eller löpar-avstånd hittade vi Rotsidan, ett Naturreservat med slipade bergshällar med klapperstensfält.

Bada bada bada

Bönhamn

Tar man sig åt andra hållet kommer man till Bönhamn. Vi valde att hyra kajak på Campingen och paddlade dit.

Sammanfattar Barsta med sista kvällens lugn med ljud i bakgrunden från Restaurang Skutskepparens pubkväll.

Barsta är en plats vi garanterat kommer att återkomma till!

Obbola

Vi har inga riktiga planer och letar någonstans att parkera med husbilen för natten. Vi letar och letar. Vännäs var visst inte vad vi hoppades på, eller också hittade vi bara inte.

Jag skickar ett meddelande till min kusin som tyckte att vi skulle åka till dem i Obbola. Vi kunde stå på deras tomt eller vid båtplatsen. Vi parkerar vid båtplatsen och cyklar över till dem. Dricker bubbel och kommer hem precis innan regnskuren.

I Obbola finns SCA Arena som har cykelbanor, teknikbanor och utomhusgym. En jättelekplats helt enkelt.

Vi väljer blå bana och tur var nog det. Vi inser att vi är dåligt tränade och inte alls vana att köra på sten och stubbar. Fick mersmak för det är ju så roligt.

Vi stannar i två nätter och är positivt överraskade av att vi känner oss så välkomna. Vi står på samfällighetens båtplats och de vi pratar med berättar var vi ska cykla, att vi kan låna bastun och grill-stugan. Hur ofta får man sånt välkomnande? Kanske delvis för att jag var snabb och berättade vem vi besökte.

Nöjda och glada rullar vi neråt. Vart? Kanske Högbobruk igen. Det är ju så roligt att cykla i skogen.