Vi åkte till Venedig med buss och båt. Husbilen har vi parkerat på Dei Fiori Camping några dagar.

Busshållplatsen var lätt att hitta, men när vi väntade kom ett tåg från andra hållet. Var det ett sånt vi skulle åka med?

Nejdå! Det kom en buss och punktlig var den. Exakt 9:08 som tyckte vi var en bra tid att sätta oss på bussen mot Punta Sabbioni. Där var lätt att ta sig på båten till Venedig.

Skönt att vara hyfsat tidiga och inte så extremt mycket folk ännu. I gränderna städas det för fullt och butikerna håller på att öppna för dagen.

Markusplatsen, Dodgepalatset och Markuskyrkan

Svårt att fånga på bild, men häftigt att gå runt här på Marcoplatsen som Napoleon döpte till ”Europas förnämsta vardagsrum” Marcuskyrkan, Venedigs sagolika katedral och Dodgepalatset som var styresmännens högborg under nästan 900år.

Eftersom det inte finns några vägar i Venedig så sköts allt med båt. Här är Sopbåten, men även polis, ambulans och lokaltrafiken färdas med båt

Suckarnas bro

Suckarnas bro eller Ponte dei Sospiri är nog en av världens mest berömda broar. Bron är från tidigt 1600-tal och leder till fängelsehålorna. Det sades att bron fick fångarna att sucka när de för sista gången såg en glimt av himlen och havet.

Rialtobron

Övrigt i gränderna

Det började regna, så vi passade på att äta i en gränd någonstans. Fråga inte var, för vi kommer inte att hitta tillbaka.

Vi har läst att man inte ska äta och dricka i värsta turiststråken…så det gjorde vi… ockerpriser sägs det. Vi betalade 16 € för 2 glas Prosecco och en skål oliver.

Trötta och nöjda sätter vi oss på båten tillbaka till Punta Sabbioni.

Vi var nöjda med dagen och nöjda att vi åkte tidigt på morgonen för att slippa värsta trängseln. Det är ju ändå något visst med Venedig och känslan över att få strosa runt ”i en annan värld” går inte att beskriva, den måste upplevas.

Nästa inlägg kommer att handla om Burano, ön med de färgstarka husen och om känslan när vi inser att vi missat sista båten hem…