Redan hemma hade jag en önskan att få åka till Burano och se alla färgglada hus. Nu var det dax. Vi tog båten från Punta Sabbioni på eftermiddagen och planen var att åka dit och dricka en Bellini. Kraven är inte alltid så stora, utan vill känna atmosfären.

När båten glider in mot Burano kan man tydligt se de sneda klocktornet. Försökt fråga Google om klocktornet, men hittar inget. Kanske har de inte hittat på någon intressant historia om det ännu.

Vi kliver av båten och följer folkströmmen.

Kliver rätt in i detta…

Vi strosar runt på ön. Alla hus är verkligen färgglada. Alla hus! Inte bara på huvudgatan, Läste på nätet att de måste ansöka om att få måla om huset här. Vet inte om det stämmer, men det känns troligt.

Förutom att ön är känd för sina färgglada hus är Burano även kända för sina traditionella handarbeten som befolkningen producerar främst broderier i tyg och linne. Spets och hantverket gav den ensliga fiskarön världsrykte och rikedom. Det sägs att öns gamla kvinnor fortfarande gör spetsar, men det var ingenting vi såg. Det mesta som säljs här importeras från andra håll.

Hur blev det med våran efterlängtade Bellini. Jodå, den fick vi dricka och insupa atmosfären från restaurangen…observera klocktornet igen.

När vi tröttnat tar vi oss tillbaka till hamnen. Letar och letar (det är jättelitet), men vilken båt går till Punta Sabbioni? Vi hittar ingen! Frågar i biljettluckan och det är inte alltid lätt att förstå Italienska, men sista båten gick för 7 minuter sedan…

NEEEJ! Vi orkar inte åka till Venedig och byta båt. Lyckas till slut förstå att vi kan åka till Tre-porti och ta buss. Suck! Hur långt är det?

Vi kliver på båten och när vi kommer fram inser vi att det är ca: 3,5km. Alltså närmare än från Punta Sabbioni… Vi hoppar på en buss och kollar kartan på Google. Ser ut som vi kommer närmare hemåt. Till slut stannar bussen och busschauffören ropar något och de flesta kliver av, även vi.

Allt gick bra och vi kom hem till slut och Burano var lika läckert som vi förväntat oss. Väl värt ett besök.