RULLBO – Frihet På Hjul

Äntligen skulle jag få komma till en vingård. Vi har köpt en app som heter Agricamper och där hittar man enkelt gårdar att övernatta med husbilen. I de flesta fall gratis. De förväntar sig dock att man köper något från deras gård.

Det är 33 grader. som vanligt ashett när vi ska besöka en vingård. Mannen är tveksam. Vad gör man på en vingård när det är 33 grader? Finns det pool? Nej, men det finns electricity till ac’n.

Vi möts av världens trevligaste ägare Pier. Han skrattar när vi gör vårat besök på årets varmaste dag. Vi önskar el till AC:n och det är inga problem. Pier visar stor gästfrihet och visar oss runt. Han visar in oss i provningsrummet där det bara är 22 grader och det känns svalt. Pier bjuder på Prosecco Rosé som välkomstdrink. Det här börjar bra!

Vi bokar en bokning med Prosecco och rött vin samt ostar och chark till. Han berättar att det även kommer ett svenskt par och en norsk/svensk familj.

Det är så mysigt i trädgården och eftersom vi är först känner vi oss som hemma och sätter oss här med lite vin. Hoppas inte Pier ser att jag har isbitar i mitt, hehe. Får man göra så?

Snart får vi sällskap av Pier och det visade sig att han var inte bara trevlig, han var rolig också. Han hämtar Rosé Prosecco och fyller våra glas sedan hämtar han även…

När alla gäster kommit och vi druckit ännu mera Prosecco Rosé går vi in och vinprovningen startar. Pier Sfriso berättar om vinodlingen och vinerna. Han är prestigelös och säger att vinprovningar brukar vara tråkiga. Här finns inga förhållningsregler och alla gör på sitt eget sätt. Vin är ett sätt att koppla ihop människor, trivas och ha roligt.

Han har rätt! Så mycket skratt och så goda viner och generöst med chark och ost. Ja det var väldigt generöst med vin också. Vi hade så trevligt så vi ville aldrig sluta. Vi började runt 17 och sista glaset drack vi nog vid 20:30-21.

Det här är verkligen ett ställe som vi rekommenderar. Om vi köpte med oss något? Om vi gjorde… Älskar souvenirer som man kan dricka när höstmörkret dyker upp (om det finns något kvar då)

Lite smått euforiska åker vi vidare…

Redan hemma hade jag en önskan att få åka till Burano och se alla färgglada hus. Nu var det dax. Vi tog båten från Punta Sabbioni på eftermiddagen och planen var att åka dit och dricka en Bellini. Kraven är inte alltid så stora, utan vill känna atmosfären.

När båten glider in mot Burano kan man tydligt se de sneda klocktornet. Försökt fråga Google om klocktornet, men hittar inget. Kanske har de inte hittat på någon intressant historia om det ännu.

Vi kliver av båten och följer folkströmmen.

Kliver rätt in i detta…

Vi strosar runt på ön. Alla hus är verkligen färgglada. Alla hus! Inte bara på huvudgatan, Läste på nätet att de måste ansöka om att få måla om huset här. Vet inte om det stämmer, men det känns troligt.

Förutom att ön är känd för sina färgglada hus är Burano även kända för sina traditionella handarbeten som befolkningen producerar främst broderier i tyg och linne. Spets och hantverket gav den ensliga fiskarön världsrykte och rikedom. Det sägs att öns gamla kvinnor fortfarande gör spetsar, men det var ingenting vi såg. Det mesta som säljs här importeras från andra håll.

Hur blev det med våran efterlängtade Bellini. Jodå, den fick vi dricka och insupa atmosfären från restaurangen…observera klocktornet igen.

När vi tröttnat tar vi oss tillbaka till hamnen. Letar och letar (det är jättelitet), men vilken båt går till Punta Sabbioni? Vi hittar ingen! Frågar i biljettluckan och det är inte alltid lätt att förstå Italienska, men sista båten gick för 7 minuter sedan…

NEEEJ! Vi orkar inte åka till Venedig och byta båt. Lyckas till slut förstå att vi kan åka till Tre-porti och ta buss. Suck! Hur långt är det?

Vi kliver på båten och när vi kommer fram inser vi att det är ca: 3,5km. Alltså närmare än från Punta Sabbioni… Vi hoppar på en buss och kollar kartan på Google. Ser ut som vi kommer närmare hemåt. Till slut stannar bussen och busschauffören ropar något och de flesta kliver av, även vi.

Allt gick bra och vi kom hem till slut och Burano var lika läckert som vi förväntat oss. Väl värt ett besök.

Vi åkte till Venedig med buss och båt. Husbilen har vi parkerat på Dei Fiori Camping några dagar.

Busshållplatsen var lätt att hitta, men när vi väntade kom ett tåg från andra hållet. Var det ett sånt vi skulle åka med?

Nejdå! Det kom en buss och punktlig var den. Exakt 9:08 som tyckte vi var en bra tid att sätta oss på bussen mot Punta Sabbioni. Där var lätt att ta sig på båten till Venedig.

Skönt att vara hyfsat tidiga och inte så extremt mycket folk ännu. I gränderna städas det för fullt och butikerna håller på att öppna för dagen.

Markusplatsen, Dodgepalatset och Markuskyrkan

Svårt att fånga på bild, men häftigt att gå runt här på Marcoplatsen som Napoleon döpte till ”Europas förnämsta vardagsrum” Marcuskyrkan, Venedigs sagolika katedral och Dodgepalatset som var styresmännens högborg under nästan 900år.

Eftersom det inte finns några vägar i Venedig så sköts allt med båt. Här är Sopbåten, men även polis, ambulans och lokaltrafiken färdas med båt

Suckarnas bro

Suckarnas bro eller Ponte dei Sospiri är nog en av världens mest berömda broar. Bron är från tidigt 1600-tal och leder till fängelsehålorna. Det sades att bron fick fångarna att sucka när de för sista gången såg en glimt av himlen och havet.

Rialtobron

Övrigt i gränderna

Det började regna, så vi passade på att äta i en gränd någonstans. Fråga inte var, för vi kommer inte att hitta tillbaka.

Vi har läst att man inte ska äta och dricka i värsta turiststråken…så det gjorde vi… ockerpriser sägs det. Vi betalade 16 € för 2 glas Prosecco och en skål oliver.

Trötta och nöjda sätter vi oss på båten tillbaka till Punta Sabbioni.

Vi var nöjda med dagen och nöjda att vi åkte tidigt på morgonen för att slippa värsta trängseln. Det är ju ändå något visst med Venedig och känslan över att få strosa runt ”i en annan värld” går inte att beskriva, den måste upplevas.

Nästa inlägg kommer att handla om Burano, ön med de färgstarka husen och om känslan när vi inser att vi missat sista båten hem…